Att åka buss utan underhållning - ingen musik, ingen telefon, ingen bok - man hinner se mycket då, som en giraff - något otippat kanske - skira bokskogar, ryttlande fåglar, den första glimten av havet, regndropparna på rutan, böljande backar och kalvar. Så mycket man kan hinna se på en 1½ timme bara man ger sig själv den tiden. 
 
 
 
Att gå av en buss och ta den gamla vägen, den man tog som barn, känna känslan av upprymdhet när man kommer runt kröken och ser havet och hustaken. Tystnaden innan alla husen befolkas igen för sommaren, tomheten, stressfriheten, att få vara på ett ställe där inte alla andra är trots att det är så helt fantastiskt. 
 
 
 
Att ge sig själv tiden att titta noga - leta och leta efter grodyngel som ska finnas där någonstans. Att ha tiden att titta på nyckelpigan som klättrar enträget uppåt, uppåt. Att vara alldeles stilla och lyssna på havet, kluckandet, det sövande ljudet av vågor som plötsligt ändras och låter mer agressvit, nästan argt. Hoppa undan för den vågen den var allt lite för stor. Att ge sig tiden att hitta strandfynd, en slipad glasbit, en bärnsten eller bara en vanlig sten. I vattnet är alla stenar vackra, sen tappar de sin lyster, kanske ett tecken på att stenarna ska stanna där de är. 
 
 
 
Sitta stilla och känna vinden och solen, äta en fika, titta på backsvalorna som flyger runt runt  runt för att sedan flyga in i en perforerad sandvall. Ingen stress - det tar mindre än fem minuter att köra igenom med bil - men när man går då öppnas så oändligt många fler möjligheter. 
 
 
 
 
Att handla lokalt från de vars produkter du inte kan köpa i närmaste affär, sådant där du måste anstränga dig lite för att få tag i det. Det gör det så mycket mer värt känner jag. Att inte titta på prislappen som en kostnad utan som en möjlighet att få något speciellt, kanske från en småskalig produktion, ett hantverk där du vet vem som har jobbat för att få fram produkten. Något som du äter med försiktighet och njutning för det är inte en massproducerad chokladask från ett stort företag med annonyma anställda. Där det finns tid att byta några ord för det står inte tio personer bakom med fullastade vagnar som bara vill hem. 
 
 

Långsamhetens dag

#miljösnäll Kommentera
 
 
Att åka buss utan underhållning - ingen musik, ingen telefon, ingen bok - man hinner se mycket då, som en giraff - något otippat kanske - skira bokskogar, ryttlande fåglar, den första glimten av havet, regndropparna på rutan, böljande backar och kalvar. Så mycket man kan hinna se på en 1½ timme bara man ger sig själv den tiden. 
 
 
 
Att gå av en buss och ta den gamla vägen, den man tog som barn, känna känslan av upprymdhet när man kommer runt kröken och ser havet och hustaken. Tystnaden innan alla husen befolkas igen för sommaren, tomheten, stressfriheten, att få vara på ett ställe där inte alla andra är trots att det är så helt fantastiskt. 
 
 
 
Att ge sig själv tiden att titta noga - leta och leta efter grodyngel som ska finnas där någonstans. Att ha tiden att titta på nyckelpigan som klättrar enträget uppåt, uppåt. Att vara alldeles stilla och lyssna på havet, kluckandet, det sövande ljudet av vågor som plötsligt ändras och låter mer agressvit, nästan argt. Hoppa undan för den vågen den var allt lite för stor. Att ge sig tiden att hitta strandfynd, en slipad glasbit, en bärnsten eller bara en vanlig sten. I vattnet är alla stenar vackra, sen tappar de sin lyster, kanske ett tecken på att stenarna ska stanna där de är. 
 
 
 
Sitta stilla och känna vinden och solen, äta en fika, titta på backsvalorna som flyger runt runt  runt för att sedan flyga in i en perforerad sandvall. Ingen stress - det tar mindre än fem minuter att köra igenom med bil - men när man går då öppnas så oändligt många fler möjligheter. 
 
 
 
 
Att handla lokalt från de vars produkter du inte kan köpa i närmaste affär, sådant där du måste anstränga dig lite för att få tag i det. Det gör det så mycket mer värt känner jag. Att inte titta på prislappen som en kostnad utan som en möjlighet att få något speciellt, kanske från en småskalig produktion, ett hantverk där du vet vem som har jobbat för att få fram produkten. Något som du äter med försiktighet och njutning för det är inte en massproducerad chokladask från ett stort företag med annonyma anställda. Där det finns tid att byta några ord för det står inte tio personer bakom med fullastade vagnar som bara vill hem. 
 
 
 
EN chokladboll  för 22 kr! 
 
Min spontana tanke var förståss, *svärord* det där var dyrt. Jag skulle kunna göra väldigt många chokladbollar för 22 kr, tror jag.... 
 
Om vi ponerar att jag inte har några av ingredienserna hemma så måste jag köpa smör, socker, vaniljsocker, kakao, havregryn, (kaffe) och pärlsocker. Jag förutsätter då att jag köper allt i samma affär och inte letar efter billiga priser, det skulle då kosta mig ungefär 100 kr och då tog jag inte med kaffet och köpte de billiga alternativen. 
 
Vi får då fundera vidare över när  kommer jag att använt upp allt jag köpt, hur mycket pärlsocker använder jag tex? Ja, det är inte mycket så det skulle bli stående i flera år bara för att jag vill äta en chokladboll. 
 
I nästa funderingen kommer vi nämligen till antalet, hur mycket av ingredienserna behöver jag för att göra EN chokladboll? Går det ens att bara göra en? Skulle jag göra en hel sats så kommer det ju i ett annat ljus men så många chokladbollar kan jag inte äta. 
 
Nu hade jag haft de flesta produkterna hemma och de har stått där i all evighet. Så nog hade jag kunnat göra en väldigt stor chokladboll för 22 kr tänker jag. Men vi får inte heller glömma att jag inte behövde blanda ingredienser, rulla bollar och diska. Hade jag dessutom behövt köpa alla ingredienser nu så slapp jag lägga tid på att handla, stå i kö och ta mig från och till butiken. Nu tog det fem minuter att titta inom när jag ändå hade vägarna förbi. 
 
Om vi då tar ett annat perspektiv och inte tittar på min ekonomi utan på vad ett inköp av en chokladboll resulterar i så får vi fram tex. att det stöttade centrumhandeln, speciellt conditoriet som jag besökte, de har personal som ska få lön, de har leverantörer som kommer med havregryn, kakao osv, de ska städa sina lokaler vilket innebär att de köper rengöringsprodukter, företagen som leverar såväl havregryn och tvål har sin personal och det finns också personal på fabriken där de tillverkas osv osv. 
 
Conditoriet är dessutom en mötesplats, ett ställe för mänsklig interaktion, ett ställe med personlig service och det här med service känns som något utdöende precis som interaktionen. Numera handlar det om att klara sig själv, scanna varor, låna böcker osv. 
 
 
Så jag tror att jag sväljer konstnaden och försöker se det i ett större sammanhang och inte bara i kronor. 

Chokladbollens dag

#ekonomi Kommentera
 
EN chokladboll  för 22 kr! 
 
Min spontana tanke var förståss, *svärord* det där var dyrt. Jag skulle kunna göra väldigt många chokladbollar för 22 kr, tror jag.... 
 
Om vi ponerar att jag inte har några av ingredienserna hemma så måste jag köpa smör, socker, vaniljsocker, kakao, havregryn, (kaffe) och pärlsocker. Jag förutsätter då att jag köper allt i samma affär och inte letar efter billiga priser, det skulle då kosta mig ungefär 100 kr och då tog jag inte med kaffet och köpte de billiga alternativen. 
 
Vi får då fundera vidare över när  kommer jag att använt upp allt jag köpt, hur mycket pärlsocker använder jag tex? Ja, det är inte mycket så det skulle bli stående i flera år bara för att jag vill äta en chokladboll. 
 
I nästa funderingen kommer vi nämligen till antalet, hur mycket av ingredienserna behöver jag för att göra EN chokladboll? Går det ens att bara göra en? Skulle jag göra en hel sats så kommer det ju i ett annat ljus men så många chokladbollar kan jag inte äta. 
 
Nu hade jag haft de flesta produkterna hemma och de har stått där i all evighet. Så nog hade jag kunnat göra en väldigt stor chokladboll för 22 kr tänker jag. Men vi får inte heller glömma att jag inte behövde blanda ingredienser, rulla bollar och diska. Hade jag dessutom behövt köpa alla ingredienser nu så slapp jag lägga tid på att handla, stå i kö och ta mig från och till butiken. Nu tog det fem minuter att titta inom när jag ändå hade vägarna förbi. 
 
Om vi då tar ett annat perspektiv och inte tittar på min ekonomi utan på vad ett inköp av en chokladboll resulterar i så får vi fram tex. att det stöttade centrumhandeln, speciellt conditoriet som jag besökte, de har personal som ska få lön, de har leverantörer som kommer med havregryn, kakao osv, de ska städa sina lokaler vilket innebär att de köper rengöringsprodukter, företagen som leverar såväl havregryn och tvål har sin personal och det finns också personal på fabriken där de tillverkas osv osv. 
 
Conditoriet är dessutom en mötesplats, ett ställe för mänsklig interaktion, ett ställe med personlig service och det här med service känns som något utdöende precis som interaktionen. Numera handlar det om att klara sig själv, scanna varor, låna böcker osv. 
 
 
Så jag tror att jag sväljer konstnaden och försöker se det i ett större sammanhang och inte bara i kronor. 
 
Bläddrade igenom reklamen från City Gross och upptäckte att se säljer en återanvändningsbar påse till frukt och grönt. Påsen är gjord i polyester och är tänkt att ersätta plastpåsarna. Jag undrar om fler kedjor tänker ta efter detta? 
 
Jag handlar hos många olika kedjor men inte hos just City Gross. Jag försöker undvika att använda plastpåsar och handlar ofta så jag köper istället kanske ett eller två äpplen och då känner jag att det inte behövs en påse. Plast är det som jag slänger mest av även om jag försöker undvika att köpa det så veggiebags hade ju varit ett steg på vägen. 
 

Veggiebag på Citygross

#miljösnäll Kommentera
 
Bläddrade igenom reklamen från City Gross och upptäckte att se säljer en återanvändningsbar påse till frukt och grönt. Påsen är gjord i polyester och är tänkt att ersätta plastpåsarna. Jag undrar om fler kedjor tänker ta efter detta? 
 
Jag handlar hos många olika kedjor men inte hos just City Gross. Jag försöker undvika att använda plastpåsar och handlar ofta så jag köper istället kanske ett eller två äpplen och då känner jag att det inte behövs en påse. Plast är det som jag slänger mest av även om jag försöker undvika att köpa det så veggiebags hade ju varit ett steg på vägen.